Till vardags arbetar jag heltid som undersköterska på Akademiska sjukhuset här i Uppsala.
På min fritid har jag startat ett miniföretag med mitt nyvunna stora intresse, silversmide.
Jag tillverkar silversmycken till Dig, för Dig påbeställning.
När jag var liten, sisådär en tre, fyra år bodde jag ofta hos min farfar och farmor. Farfar var konstsmed, han ritade, designade och smidde allt från vackra skulpturer, grindar, lyktor till grav kors och var en av de få sista riktiga varmsmederna som fanns kvar. Även far och min farbror gick i hans spår och är konstsmeder.
Farfar hade ett gigantiskt skrivbord i mörkt ek med tunga lådhurtsar på båda sidorna och med ett jalusi som man drog ner över hela bordet efter dagens slut.
När han satt och skissade på sina alster och uppdrag satt jag under bordet mellan hurtsarna, i min egen lilla skisshörna. Nog för att det mest blev krumelutterpå mitt papper, men ibland kunde farfar be mig att måla något åt honom som han behövde till sitt smide. Det kunde vara en blomma, en gubbe, en delfin eller något annat intressant som kunde ge honom inspiration från ett litet barnsperspektiv. Ett av de finaste alster han gjort står i Uppsala domkyrka i form av en jordglob som ljusbärare.
Det var spännande att vara i den mörka smedjan och se smederna turas om att slå på det glödheta, lysande, järnet om vartannat. Att se det annars så hårda järnet nu forma sig mjukt under deras rytmiska slag så gnistorna och svetten yrde, för att sedan snabbt hårdna och bli svart igen när järnbiten kyldes med ett högljutt fräsande i det stora vattenkaret.
”Man ska smida medans järnet är varmt” sa alltid farfar.
När jag inte satt under skrivbordet eller hängde i smedjan fick jag ofta hjälpa farmor med försäljningen av smidet, slå in paket och ta betalt. Att jag en dag själv skulle börja med ”smide” hade jag aldrig kunna drömma om.
Det var först när den klassiska ”barnen flugit ur boet-vad ska jag göra nu- krisen” kom som intresset för hantverket dök upp.
En sommar, då gubben min satt i solen och mekade med sin nybyggda moped. Han finslipade, flyttade på detaljer, sippade på en öl och …bara njöt av tillvaron. Jag var så avundsjuk på hans kreativitet, jag satt bredvid och ylade med tårarna sprutande.
”Jag vill också ha en egen hobby, nåt kul som slukar en! Jag vill inte bara rensa ogräs i trädgården och göra sånt som man måste!”
”Gå enkurs då” sa gubben.
Så föll det sig att jag testade på en helgaktivitet med silversmide.
En helt ny värld öppnade sig! Jag var helt slukad! Jag kan fortfarande inte få nog av att vara i min smedja och experimentera.
Jag har även fått ärva litet av min fars gamla smidesverktyg. Lyckan var när far kom med en låda full av silver från farfars smedja. Farfar hade tydligen haft ambitionen att även han prova på silversmide. ”Han skulle driva någon potta” sa far. (Med det menade han att farfar skulle smida en skål).
Sedan mars 2019 har jag gått på olika smideskurser och fortsätter att utforska hantverket.
Jag”leker” med olika slags silver och har fastnat för Argentiumsilver som är hypoallergent och det oxiderar inte till svart som vanligt Sterling silver. Det innehåller dessutom mer finsilver utan att bli repigt och har en fantastiskt vit lyster. Man använder en liten annorlunda teknik när man arbetar med och sammanfogar Argentium silver, oftast behövs inte ens lod. (Lodet kan också oxidera till svart). Dessutom formar sig Argentium till ljuvligt runda former som jag gärna nyttjar i mina alster.
Min ”smedja” har jag byggt mig mitt i min trädgård med bara de nödvändigaste verktygen.Det är min oas för avkoppling och energi hämtning, här njuter jag av att smida och inspireras av naturen. Mitt fokus ligger på kreativiteten i smedjan och Dig som gör en beställning.
